Orchestral Works, Vol. 1 CD
Artikelnummer
SSACD1131
Besättning
CD
Kompositör
Linde Bo
99 kr
"...Den blott 21-åriga Gomyo spelar med stor känsla och uppenbar entusiasm..."
"...Kliegel griper tag i Lindes mästerverk med huggtänderna och släpper inte greppet förrän varenda möjlighet uttömts. Precis så här reagerar en stor cellist på nyfunnen genimusik. Gävle Symfoniorkester spelar förnämligt under Petter Sundkvist. Jag väntar ivrigt på följande volymer..."
(Svenska Dagbladet)
"...Båda solisterna...visar skicklighet och engagemang..."
(Sydsvenska Dagbladet)
"...Bo Linde, en av de stora melodiska begåvningarna inom 1900-talsmusiken..."
"...Mycket väl spelat, både av orkester och solister..."
(Norra Västerbotten)
"...Finalens (cellokonserten) ordlösa sång är något av det allra vackraste jag någonsin hört och då räknar jag med Elgars och Dvoraks cellokonserter..."
(Helsingborgs Dagblad/Nordvästra Skånes Tidningar)
Karen Gomyo, violin; Maria Kliegel, cello.
Gävle Symfoniorkester / Petter Sundkvist.
Bo Linde (1933-1970) var bl a kompositionsstudent hos professor Lars Erik Larsson på Musikaliska Akademien i Stockholm. Linde var brådmogen, men också tidigt mycket klar över vad det var han ville göra med sitt musikaliska liv. Sin första pianokonsert hade han t ex med sig som intagningsprov till Akademien. Trots att han var en tekniskt mycket driven pianist gav han upp tankarna på en solokarriär. Den skulle bara hindra honom i hans kompositionsarbete. Helst ville han skriva musik för orgel och för musikteaterscenen, men det blev med åren bara ett par mindre orgelverk och en barnopera. I stället kom Bo Lindes krafter att ägnas åt orkesterverk, kammarmusik och inte minst sånger. En av Bo Lindes stora favoriter var Benjamin Britten.
VIOLINKONSERTEN OP 18 är tillägnad Josef Grünfarb, som 40 år efteråt berättade i boken om Bo Linde att violinkonserten i ett viktigt avseende skiljer sig från andra konserter som solisten erbjudits av olika tonsättare: ”Allting var färdigt. Det var bara att spela de eleganta passagerna och kantilenorna. Det är ett oerhört fiolistiskt skrivet stycke. Hans känsla för instrumentet var helt unik för en som själv inte spelar det”.
CELLOKONSERTEN OP 29, tyckte tonsättaren själv ännu mera om än violinkonserten och han räknade cellokonserten till ett av sina främsta verk ”Jag har”, berättade Bo Linde i en tidningsintervju inför uruppförandet, ”en hopplös förälskelse i detta ädla och sköna instrument”. Maria Kliegel, som framför konserten på denna inspelning, berättar att cellokonserten är stort skriven för cellon, virtuos ibland och svårspelad, men spännande nog att kunna vara ett alternativ till de mest kända cellokonserterna i orkesterlitteraturen, som t ex Elgars eller Dvoráks.
Bo Linde
Violinkonsert Op 18 (1957)
I. Andante-Poco animato-(Cadenza)-Scherzando vivo
II. Allegro deciso-Tempo del comincio-Lento
Cellokonsert Op 29 (1965)
I. Moderato-Lento-Ben ritmico-Sostenuto-Lento
II. Allegro molto ed agitato-Presto-Prestissimo
III. Lento, ma tempo flessibile
"...Kliegel griper tag i Lindes mästerverk med huggtänderna och släpper inte greppet förrän varenda möjlighet uttömts. Precis så här reagerar en stor cellist på nyfunnen genimusik. Gävle Symfoniorkester spelar förnämligt under Petter Sundkvist. Jag väntar ivrigt på följande volymer..."
(Svenska Dagbladet)
"...Båda solisterna...visar skicklighet och engagemang..."
(Sydsvenska Dagbladet)
"...Bo Linde, en av de stora melodiska begåvningarna inom 1900-talsmusiken..."
"...Mycket väl spelat, både av orkester och solister..."
(Norra Västerbotten)
"...Finalens (cellokonserten) ordlösa sång är något av det allra vackraste jag någonsin hört och då räknar jag med Elgars och Dvoraks cellokonserter..."
(Helsingborgs Dagblad/Nordvästra Skånes Tidningar)
Karen Gomyo, violin; Maria Kliegel, cello.
Gävle Symfoniorkester / Petter Sundkvist.
Bo Linde (1933-1970) var bl a kompositionsstudent hos professor Lars Erik Larsson på Musikaliska Akademien i Stockholm. Linde var brådmogen, men också tidigt mycket klar över vad det var han ville göra med sitt musikaliska liv. Sin första pianokonsert hade han t ex med sig som intagningsprov till Akademien. Trots att han var en tekniskt mycket driven pianist gav han upp tankarna på en solokarriär. Den skulle bara hindra honom i hans kompositionsarbete. Helst ville han skriva musik för orgel och för musikteaterscenen, men det blev med åren bara ett par mindre orgelverk och en barnopera. I stället kom Bo Lindes krafter att ägnas åt orkesterverk, kammarmusik och inte minst sånger. En av Bo Lindes stora favoriter var Benjamin Britten.
VIOLINKONSERTEN OP 18 är tillägnad Josef Grünfarb, som 40 år efteråt berättade i boken om Bo Linde att violinkonserten i ett viktigt avseende skiljer sig från andra konserter som solisten erbjudits av olika tonsättare: ”Allting var färdigt. Det var bara att spela de eleganta passagerna och kantilenorna. Det är ett oerhört fiolistiskt skrivet stycke. Hans känsla för instrumentet var helt unik för en som själv inte spelar det”.
CELLOKONSERTEN OP 29, tyckte tonsättaren själv ännu mera om än violinkonserten och han räknade cellokonserten till ett av sina främsta verk ”Jag har”, berättade Bo Linde i en tidningsintervju inför uruppförandet, ”en hopplös förälskelse i detta ädla och sköna instrument”. Maria Kliegel, som framför konserten på denna inspelning, berättar att cellokonserten är stort skriven för cellon, virtuos ibland och svårspelad, men spännande nog att kunna vara ett alternativ till de mest kända cellokonserterna i orkesterlitteraturen, som t ex Elgars eller Dvoráks.
Bo Linde
Violinkonsert Op 18 (1957)
I. Andante-Poco animato-(Cadenza)-Scherzando vivo
II. Allegro deciso-Tempo del comincio-Lento
Cellokonsert Op 29 (1965)
I. Moderato-Lento-Ben ritmico-Sostenuto-Lento
II. Allegro molto ed agitato-Presto-Prestissimo
III. Lento, ma tempo flessibile