Systemet startar upp. Var vänlig vänta
Artikelregistret håller på att laddas, vissa artiklar kan temporärt vara dolda.

Cookies

Wessmans Musikförlag AB använder cookies för att förbättra din upplevelse genom att komma ihåg att du har loggat in. Om du fyller i en blankett använder vi cookies för att komma ihåg uppgifterna till nästa gång. Vi använder cookies från tredje part för att spåra hur du använder vår hemsida, för att till exempel kunna se vilka sidor du besöker och hur länge du är på varje sida. Det hjälper oss att få en bättre förståelse av hur folk använder vår sida och hur de kommer in på den.

Fem allvarsamma dikter

Artikelnummer
E1288
Kategori
Barn och diskantkör
Damkör
Besättning
SSAA
Kompositör
Larsson Nils
Textförfattare
Södergran Edith
64 kr
Edith Södergran: Höstens sista blomma
Urban Andersson: Jag hugger in min kärlek
Erik Lindorm: Lyckans minut
Hanna Håkansson: Du är långt borta
Barbro Lindgren: Någon gång ska vi dö

Fem allvarsamma dikter skrevs i mars 2002, utom den första, ”Höstens sista blomma” som tillkom i oktober 2000.
Tonsättningarna är tillägnade Bo Johansson (1943–2016), Adolf Fredriks Flickkör och min dotter Elisabeth, som sjöng 1:a sopran i kören åren 2000–2004. Två av styckena är uruppförda, ”Lyckans minut” av Bo Johansson och AFF vid en konsert tillsammans med Danska Radions Pigekor på Musikaliska, Nybrokajen 11, den 16 maj 2004, och ”Du är långt borta” av Mikael Wedar och en kör från Kungsholms Gymnasium vid en konsert på Berwaldhallen den 18 oktober 2005.
Edith Södergrans dikt ”Höstens sista blomma”, vars musik skrevs först, berörde mig starkt,
och senare ville jag fortsätta att göra en svit om fem stycken. En av impulserna för diktvalet var satsningen från SL i Stockholms tunnelbana, ”Poesi på väg”, och där hittade jag Urban Anderssons dikt ”Jag hugger in min kärlek” ur diktsamlingen Fågelns öga, samt ”Du är långt borta” av Hanna Håkansson. Så kompletterade jag med ytterligare två älskade klassiker: ”Lyckans minut” av Erik Lindorm och ”Någon gång ska vi dö” av Barbro Lindgren.
Jag har försökt utforma ett enhetligt tonspråk för sviten, gemensamt material dyker upp i alla satserna. Stor betydelse fick ett 4-tonsmotiv (e-f-g-giss), modalt präglat, som uppträder i det första stycket för att sedan återkomma i de övriga satserna, kanske mest tydligt i den sista, ”Någon gång ska vi dö”.
En stor inspirationskälla var AFF:s oförlikneligt klara och renstämda körklang, och Bo Johanssons hängivna musicerande. – Nils Larsson